”Vidare bliver en liten anstalts uppfostrande betydelse ganska tvivelaktig; den kan åtminstone icke jämföras med den, som utgår från de stora sanatorierna, där sjukhushygienen är mönstergill, och därifrån de hemvändande patienterna, efter att hava tillgodogjort sig verkliga hygieniska lärdomar, för sin omgivning verka långt mer hygieniskt uppfostrande än både hälsovårdsnämnds och läkares föreskrift.”

Ja, vilken typ av tuberkulosvård skulle inrättas i Halland? Skulle man bygga mindre vårdenheter eller samla vården till ett stort sanatorium? Landstingets tillsatta kommitté hade att utreda den saken och vad det arbetet resulterade i kan förstås av kommitténs utlåtande här ovan. Ett stort sanatorium var att föredra.

Små enheter nära hemmet skulle riskera många besök från anhöriga, och sådana skulle störa vården, resonerade kommittén.

Kommittén framhöll värdet av ordning och disciplin, och effektiviteten och den goda hushållningen som kunde uppnås på en stor anläggning. Bland annat skulle kosten kunna varieras mer, till en lägre kostnad, i stordrift, sa kommittén.

Vi får förstå det som att de utskrivna patienterna hade uppgiften, eller tog på sig uppgiften, att sprida kunskap om sjukdomen och hur den spreds.

Kommitténs rekommendation följdes och byggnaden står kvar än i dag, i Lia, Fagered, Halland.