Arkitekt Rudolf Langes gamla sanatoriebyggnad imponerar. I vår research har vi besökt byggnaden flera gånger, och vi vet genom besöken att spåren efter sanatorietiden i mycket är borta.

Gamla Fagereds sanatorium i Lia är i dag ett hotell, och innan dess har det haft en rad olika funktioner. Huset har varit med om mycket efter att sanatoriet stängdes 1965.

För några månader sedan fick vi möjlighet att gå ännu en runda i huset. Den här gången fick vi gå upp på vinden. Spännande! Nåja, måttligt. En vind är en vind är en vind– även på ett gammalt sanatorium.

Spåren är borta. Men vänta nu… Vad är det där?

I ett hörn i en mörk vrå står en låda. Och den är inte tom. Lådan innehåller böcker. Och inte vilka böcker som helst. Det här är böcker som tillhört sanatoriets bibliotek.

Finns Giftas med? Kallocain? Det går an? Nej, det ska sägas att vi just den sommardagen inte hade Kulturkanon i tankarna – även om den när detta skrivs är rasande aktuell. Där och då blev vi mest fascinerade att över huvud taget hitta någonting från sanatorietiden på vinden.

Men låt oss ge ett par exempel på vad vi fann: Framtidens människa av Grethe Morthorst och diktsamlingen Grodnattvard av Staffan Larsson. Ingen av dessa böcker har funnits eller finns på vår läslista – och vi vet inte heller i vilken mån de lästes eller diskuterades på sanatoriet.

Men att det lästes och att det diskuterades – det vet vi genom andra källor. För en del patienter blev sanatorievistelserna en tid för studier i form av exempelvis brevkurser, eller helt enkelt förkovrande i egen regi. Böcker och tidningar och föreläsningar fanns att tillgå, för den som så önskade.