Gran, tall, ek, björk och bok bär fortfarande de flesta av sina löv. Men hösten har kommit till Halland och marken i Lia, Fagered växlar sakta färg från grönt till brunt, gult och rött.

Vi är på upptäcktsfärd vid det gamla sanatoriet. Vi vill finna de promenadstigar som vi läst om i sanatoriets årsberättelser. I direkt anslutning till huvudbyggnaden finns ett par asfaltsbelagda gångar. Den ena leder fram till det som i dag är en liten lekplats. Den andra leder upp till en platå. Ingen är speciellt lång. Det här är inte de omskrivna stigarna.

Men i skogen bakom den gamla sanatoriebyggnaden finner vi vad som rimligtvis måste vara rester av de gamla stigarna. På något ställe finner vi en terrassering. Ja, det här är anlagt, byggt, skapat av människan.

Här ordinerades patienterna promenader, i den mån läkaren fann det lämpligt. De som vårdades på sanatoriet var mycket sjuka, och vi ska nog inte föreställa oss några raska power walks. Snarare långsamma, steg för steg, sakta, med tunga andetag. Vi drar ner den friska skogsluften i lungorna.

Vi ser oss om. Kan vi finna platsen där det här fotografiet togs?

Det ska vara en sten och en slänt. Kanske stenen där borta? Om man tittar från andra sidan? Nej, vi finner den inte i dag.