Tuberkulos är en infektionssjukdom, som spridas genom smitta, berättar skriften Vad varje sanatoriepatient bör veta. Smittspridningen sker genom hosta, berättar skriften vidare. Som sjuk är det alltså viktigt att bete sig på sådant sätt att man inte sprider smitta.

Hosta och spott innehåller baciller och därför är det viktigt att man inte hostar rakt ut eller spottar omkring sig. Hostan kan hänga kvar i luften och efter att den sedan landat på golvet kan den fästa i damm, och så är smittspridningen igång. ”Okunnigheten och slarvet i dessa ting ha kostat många människor år av lidande och en för tidig död”, berättar skriften.

Hosta i näsduken, lyder uppmaningen.

Och upphostningarna? Svälj dem inte. ”Det kan ha sina risker att låta bacillhaltigt slem passera magen och tarmkanalen.” Spottet måste alltså ut. Den som ligger i vilosalen på sanatoriet får en spottkopp att spotta i. Och den som är uppe och går ska ha en spottflaska, som den här ovan på bilden.

Spottflaskan ska desinficeras. Sanatoriet sköter det där åt patienterna, men det finns ju förhoppningsvis en tid även utanför sanatoriets väggar. Skriften berättar hur patienterna ska göra när de kommer hem:

”Den , som lider av lungtuberkulos, bör om möjligt bo i eget rum. Golvet i detta rum får aldrig torrsopas utan skall rengöras med fuktig trasa. Dessutom är det lämpligt att alltid ha en liten kastrull med lock, till hälften fylld med vatten, stående i rummet. I den kunna begagnade näsdukar samlas och sedan kokas i 10 minuter, varefter de utan risk kunna gå med i den övriga tvätten. På samma sätt kan också spottflaskan utkokas vid behov. Vidare bör den, som lider av lungtuberkulos, ha egen matservis, egen kniv, gaffel och sked mm, som böra kokas på samma sätt före disken.”

Hur togs det här emot? Långt ifrån alla tuberkulossjuka hade möjlighet att ha eget rum. Vi ser också i annonser från tiden att lungsjuka inte är välkomna på hälsohem och liknande. Det fanns en – inte obefogad – rädsla för smitta.

Det krävdes nog en hel del mod och självförtroende för att som lungsjuk ta fram den där spottflaskan och använda den i större sällskap – även om det var just det man behövde göra för att sköta sin egen hälsa och ta ansvar för sin omgivning.