Visserligen råder ransoneringar och men det sägs ju både i press och i radio att försörjningsläget i landet förbättrats avsevärt.

Men på Fagereds sanatorium märks inget av detta, enligt patienterna och även en del av personalstyrkan. De protesterar nu, senhösten 1944, mot vad som måste uppfattas som alltför ensidig kost.

Protesten framförs till direktionen för Fagereds sanatorium i form av en skrivelse och till den en bifogad namninsamling. Vi hittar detta på Regionarkivet i Halmstad vid vårt senaste besök där.

Vi förstår av skrivelsen att det bland patienterna finns några som genom privata resurser har extra mat, men att de som står utan den typen av möjligheter vackert får vara utan sådant som korv och ost. Återstår för många bara en liten smörranson, bröd och potatis i olika former, och kanske en salt sill och en rödbeta till frukost. Middagarna och kvällsmaten är också ensidig, lyder klagomålet.

”Vi hoppas därför på förståelse från Eder sida. Vördsamt”, tecknar Fagereds Patienters Understödsförening.

Patientföreningen skickar med en veckomatsedel för att visa vad de menar. Den ger oss inblick i en majvecka, som i ärlighetens namn inte ser så värst rolig ut när det kommer till serveringarna. På söndagen nämns två ostbitar till frukosten som vore de en sensation, och kombinationen ansjovis och äpplemos på torsdagen känns en aning udda. Äppelbladste på söndagskvällen kan vad vi förstår direkt härledas till beredskapstiden.

Morotspuddingen med potatis på onsdag middag – är det någon som känner för den? Kvällen innan har det serverats oätliga tomater till alla. Men var de oätliga som vi läser det? Äckliga och gamla? Eller betyder det något annat? Någon har antecknat ”konserverade” intill i marginalen.

Dietkosten redovisas också. Dietkost på sjukhus betyder väl anpassad kost? Det här får vi fråga vidare om, för att förstå.