Kopior från Regionarkivet i Halmstad, egna anteckningar och tidningsartiklar – allt organiseras ibland bäst på golvet och med hjälp av första arkivarien katten Nils Strindberg. Bild: Dick Gillberg
Att göra intervjuer har sin tid, att fotografera har sin tid – och att sortera alla grejer man samlar på sig, det har också sin tid. Eller… tja, det borde ha sin tid. Sedan det senaste besöket på Regionarkivet i Halmstad har vårt material om Fagereds sanatorium vuxit i omfattning, och det kräver delvis ny hantering. Alltså – dags att organisera!
Förvaras A4-papper bäst i pärm eller i kartonger? Kan vi ta hål med hålslag utan att viktiga uppgifter går förlorade? Klarar häftapparaten den här bibban? Hur ska man göra med A3-papper? Allt det här kräver sina funderingar men lösningar är också i sikte. Nya mappar att förvara stora papper i är beställda.
Syftet med alltihop är så klart att ha efterforskningarna lättillgängliga. Hur var det nu med antalet patienter på sanatoriet 1942? Vi ska veta var uppgiften finns och den ska helst inte ta lång tid att hitta.
Så gott som alla Rebeckas anteckningar om sanatoriet görs digitalt, men källorna finns många gånger fysiskt i vårt eget arkiv. Vad gäller bildberättandet arbetar Dick digitalt men också med film. Bildbehandlingen sker alltså både i dator och i mörkrum.
Vi behöver alltså hantera efterforskningarna både i datorn och – som just nu – på köksgolvet.
Regionarkivet i Halmstad januari 2025. Rebecka läser ett PM om fettslam, daterat 1918. Bild: Dick Gillberg
Dokumenten om Fagereds sanatorium i regionarkivet upphör aldrig att förvåna. Vid vårt senaste besök i arkivet i Halmstad tittade vi i den inkomna posten från Kungliga Medicinalstyrelsen. Vi visste inte riktigt vad vi skulle finna, men hade förhoppningar om att hitta skrivelser om hur sanatorievården bäst skulle utföras. Något slags metodutveckling borde ju ha skett. Rekommendationer. Tips.
Någon fettkaka, eller något fettslam hade vi då rakt inte förväntat oss. Icke desto mindre – där låg den: ”Cirkulär till lasarett och sanatorier med platsantal över 50 angående fettsamlare”. Vad är detta?
Jo, det visar sig att Kungliga Medicinalstyrelsen vid statens anstalter för sinnessjuka, som det hette på den tiden, låtit installera fettsamlare – som vi förstår det någonstans i avloppet. Nu önskar Kungliga Medicinalstyrelsen att sådana fettsamlare ska installeras även på Fagereds sanatorium. Det framgår ingenstans om det rör sig om en enda fettsamlare eller flera. Denna i våra ögon märkliga skrivelse kommer till Fagereds sanatorium den 17 oktober 1918.
Bifogat finns ett PM som beskriver fettslammets beskaffenhet och instruktioner om hur ofta som fettsamlarna ska tömmas. ”Fettkakan” beskrivs som en resurs att ta tillvara.
Men varför? Vad ska man med en fettkaka till? Vi kommer att tänka på nyheten hösten 2018, om den enorma fettklumpen i Londons avlopp. Det här verkar ju bara – äckligt?
Men förklaringen finns i skrivelsen: ”Det insamlade fettet har använts för tillverkning av tvål och såpa eller utbytts mot dessa varor hos tillverkare därav.”
Sidospåren blir många när man besöker regionarkivet. Vi hade inte förväntat oss att vi skulle kopiera PM om fettslam och fettsamlare – men till den punkten har vi alltså kommit. Bild: Dick Gillberg
Håll dig ren, tvätta bort tuberkulosbakterier – med tvål tillverkad av fettslam från sanatorier! Ja, vi förstår så klart att fettet genomgått en process innan det hamnar i tvålkoppen – men lite märkligt är det ju. Vi noterar också att 1918 naturligtvis var en kristid med resursbrist på grund av första världskriget.
För er som undrar hur man bäst samlar fettslam – här följer en instruktion: ”Fettslammet bör alltså uppsamlas i täta perioder; flerstädes torde det böra ske 2 gånger i veckan, å andra ställen en gång i veckan. Samtidigt undersökes, om det å bottnen samlat sig tungt slam i avsevärd myckenhet, och bör då denna avlägsnas.”
Träd med mäktigt lövverk i Lia, vid promenadstigarna i närheten av det gamla sanatoriet. Bild: Dick Gillberg
Den 5 februari klockan 19 ska vi berätta om Fagereds sanatorium hos Okome föreläsningsförening och den 12 februari ska vi hålla föreläsning hos Falkenbergs föreläsningsförening på Stadsteatern i Falkenberg. Hoppas att vi ses vid något av tillfällena!
Fagereds sanatorium fungerade som länssanatorium. Det var alltså hallänningarnas sanatorium – oavsett om de bodde i Laholm och Kungsbacka eller någonstans där mittemellan. Vill du höra oss berätta om sanatoriet hos din förening? Hör av dig! Vi nås på rebecka(at)gillbergkvint.se och dick(at)gillbergkvint.se.
Personalbostad vid Fagereds sanatorium en vinterdag. Bild: Anita Anderssons bildsamling
En av de saker som är spännande med att göra research om Fagereds sanatorium är att historien i stora delar inte är berättad. Det finns en hel del att läsa om Liahemmet i lokalt utgiven litteratur, men 1910-talet, 1920-talet och de närmast därpå följande decennierna är inte behandlat i varken artiklar eller böcker i någon vidare omfattning – åtminstone inte vad vi kunnat upptäcka.
Det finns så mycket att berätta om sanatoriet och vi hittar nya spår att följa mest hela tiden. Tiden ja, det är den som ska till för att det ska bli något.
Det här året har vi bland annat upptäckt att en av våra släktingar var på Fagereds sanatorium långt tidigare än vi förut har förstått. Vi har bland annat fått intervjua personer som arbetat på sanatoriet, och ett par av överläkarens Victor Steffens döttrar. Regionarkivet har varit till otrolig hjälp och därtill har vi ägnat lite för mycket tid åt Svenska Tidningar – Kungliga Bibliotekets fantastiska söktjänst som är lite av ett kaninhål.
Stort tack till alla som bidrar och hjälper!
I november föreläste vi på Varbergs Teater, hos Varbergs Föreläsningsförening. Bild: Dick Gillberg
Syftet med alltihop är så klart inte bara att stilla den egna nyfikenheten utan också att dela med sig av det vi lyckas ta reda på. Flera föreläsningar har det blivit under året, och det är vi väldigt glada för.
I oktober berättade vi om sanatoriet hos Hembygdsföreningen Gamla Varberg. Bild: Dick GillbergI början av november berättade vi om vår research på Arkivens dag, på arkivet på fästningen i Varberg. Bild: Dick Gillberg
Fler föreläsningar är inbokade – den 5 och 12 februari 2025 ska vi berätta om sanatoriet igen, i ord och bild. Mer information om tid och plats kommer. Hoppas att vi ses då.
Dagens Nyheter 17 mars 1906, från Svenska Tidningar.
Blodstörtning: ”Häftig blödning från andningsorganen, främst lungorna” berättar Svensk ordbok.
Det finns gott om blodstörtningar i dagspressen när lungtuberkulosen härjade som värst. Vi hittar dem lätt genom Kungliga Bibliotekets utmärkta söktjänst Svenska Tidningar.
Som den här ovan. Ett sjukdomsfall i vimlet på gatan mitt i Stockholm en tidig vårdag 1906. Tidens press namngav den insjuknade kvinnan.
En tragedi i sena februari rapporterar bland andra Vårt Land om den 23 februari – även detta 1906. Det som berättas är en historia som kunde vara uppdiktad i någon sorglig saga av H C Andersen, eller kanske Charles Dickens eller Selma Lagerlöf. Men den är rapporterad i pressen och vi får tro att händelsen verkligen inträffat, i Norrköping en natt i februari.
Ny Tid 23 februari 1906, från Svenska Tidningar.
Den femårige pojken låg i sängen vid sin mor då grannkvinnan och andra tillskyndande fann honom. Modern var död. Någon tid – det framgår inte hur lång tid – innan hade hon drabbats av blodstörtning och tvingats till sängläge.
Det här är bara några exempel på rapportering i det tidiga 1900-talets press. Tuberkulosen skördade många offer och 1906 var utbyggnaden av stora offentliga sanatorier för alla medborgare bara i sin linda.
Fagereds sanatorium var i drift 1914 – 1965. I dag används anläggningen som hotell. Bild: Dick Gillberg
Vi har glädjen att i ord och bild få berätta om Fagereds sanatorium vid tre tillfällen i höst. Det blir föreläsningar med ganska olika inriktning.
Torsdag 31 oktober klockan 19.00, Folkets hus på Magasinsgatan 15 i Varberg, Hembygdsföreningen Gamla Varberg – föreläsning med fokus på kopplingar mellan sanatoriet och Varberg.
Lördag 9 november – tid meddelas senare – Arkivens dag, arkivet i Karl XI:s stall på Varbergs fästning – föreläsning med inriktning mot själva researchen. Vi berättar om hur vi gjort efterforskningarna om sanatoriet.
Måndag 11 november klockan 19.00, Varbergs Teater, Varbergs Föreläsningsförening – föreläsning med fokus på kulturlivet på sanatoriet och en del om den romantiska föreställning som fanns om tuberkulos förr. https://secure.tickster.com/sv/908m8xulumz6cx6/selectevent
Brev från J Dahlanders Tapetfabriksaktiebolag till arkitekt Lange i februari 1914. Brevet finns på Regionarkivet i Halmstad. Bild: Dick Gillberg
Vi har varit i Regionarkivet igen. Här i Halland ligger det i Halmstad. Under sjukhuset. Denna varma sommardag var det svalt att komma dit ner. Där står hylla efter hylla med arkivhandlingar. Någon gång räknade vi ut att det finns drygt 25 hyllmeter med material från Fagereds sanatorium i arkivet.
Man kan simma i materialet, dyka och djupdyka. Vi försöker föra logg över vilka vägar vi undersökt, vilka vi känner till men ännu inte har undersökt, och vad som eventuellt finns att hitta i övrigt. Det gör arbetet hanterbart.
Vi har en förteckning över vad som finns i Fageredsarkivet. Den är till stor hjälp. Att man vill titta i årsredovisningar och listor över inlagda patienter är självklart. Men man kan också öppna en kartong lite på måfå och det gjorde vi i dag.
I den fann vi korrespondens rörande sanatoriets första möblemang och utrustning. Sängar, sänglinne, handdukar och porslin behövde köpas in och företag från skilda orter skickade information till arkitekt Rudolf Lange och hans medarbetare om vad man hade att erbjuda.
Den här korrespondensen är knappast något vi ser som absolut nödvändigt att djupdyka i här och nu – men visst är det kul att få se hur vacker korrespondensen var. Excell – nix. Inte 1914. Här är det sirliga brevhuvud som gäller.
Eller vad sägs om skrivelsen från tapetfabriken i Göteborg här ovan? Visst är den tjusig? Markiser och rullgardiner verkar vara inköpta.
Eller vad sägs om Göteborgs Porslinsfabriks brevhuvud här nedan? Inte så pjåkigt det heller.
Brev från Göteborgs Porslinsfabrik till arkitekt Rudolf Lange i februari 1914. Brevet finns på Regionarkivet i Halmstad. Bild: Dick Gillberg
Sommarvägarna har tagit oss till Dalsland, närmare bestämt den lilla pärlan Dals Rostock. Dals Rostock har fungerat som kurort och vi fick oss en riktig kur vid besöket i form av inspiration från böcker i ortens antikvariat, blommor i örtagården och besök i Kerstins Ateljé. Men anledningen till vårt besök var också att det här funnits ett sanatorium – Kroppefjälls sanatorium. Sanatoriet invigdes i april 1911 och var i bruk som sanatorium fram till 1960. I dag finns bland annat ett bed & breakfast på det gamla sjukhusområdet.
Vår tanke var så klart att gå runt och titta på den gamla anläggningen. Men vädret ville annorlunda. Vi skyr inte regn, men just den här dagen stod himlens portar öppna så promenaden fick anstå.
Det som är lite spännande med Kroppefjälls sanatorium i relation till Fagereds sanatorium är att det byggdes enligt en helt annan princip. I Lia, Fagered, finns en sjukhusbyggnad – och utöver den en del personal- och servicebyggnader. På Kroppefjäll finns en centralbyggnad – och utöver den småstugor för omkring tio till sexton patienter var. Alltså en helt annan modell än i Fagered där alla patienter vårdades på ett och samma ställe.
Kroppefjälls sanatorium 1922. Centralbyggnaden är den stora byggnaden till vänster i bild. Bild: Ur boken När livet tog en omväg – en bok om Kroppefjälls sanatorium.
Kerstin Ljungkvist, som driver Kerstins Ateljé, har tillsammans med Per-Olof Lampers skrivit boken När livet tog en omväg – en bok om Kroppefjälls sanatorium. Kerstin berättade för oss att man vid bygget av Kroppefjälls sanatorium hade en idé om att patienterna skulle trivas bättre om de vårdades i småstugor istället för på ett jättestort sjukhus.
Sol och havsbad, skyddat läge vid barrskog vid Skälderviken. Låter det härligt? En avkopplande sommarvistelse? Annonsen i Svenska Dagbladet den 30 april 1922 bjuder dessutom härlig sandstrand, vid vilohemmet i Vejbystrand. För den som inte är lungsjuk. Den som är det får söka sig annanstans, för här är den inte välkommen.
Gamla tidningar kan berätta hur det var förr. Inte bara om politik, ekonomi, olyckor och krig utan även om vardagslivet. Och tuberkulosen förekommer ganska flitigt i spalterna, på olika sätt.
I Svenska Dagbladet den 8 november 1919 annonserar ”Lungsjuk” under rubriken ”Barmhärtiga människor” så här: ”En lungsjuk man som varit sjuk i 1 1/2 år och oförmögen till arbete samt har tre minderåriga barn frågar om någon bättre lottad person vill ge honom lite hjälp.” Vi undrar hur det gick för honom, och hans barn.
Och 19 januari 1920 i samma tidning hittar vi återigen en semestervistelse där lungsjuka inte är välkomna.
Bild: SvD 17 januari 1920
De lungsjuka var inte välkomna. Anledningen? Rimligtvis rädslan för smitta.
Men hur var det på sanatorierna? Var de vårdanställda eller deras anhöriga rädda att bli smittade? Enligt dem vi pratat med var man inte det. Vi gissar att de helt enkelt hade större kunskap om sjukdomen och hur man kunde skydda sig mot att bli smittad – och att det gjorde att de inte behövde vara rädda.
Agneta med porträttet som hennes pappa Victor Steffen gjorde av henne. Bild: Dick Gillberg
Victor Steffen tjänstgjorde som läkare på Fagereds sanatorium från 1920-talets mitt till slutet av 1950-talet då han gick i pension. Som överläkare styrde han över vården på sanatoriet, men han var också flitigt engagerad i föreläsningar, filmförevisningar, besök av teatersällskap – sådant som arrangerades för att sprida trivsel på anläggningen.
Vi vet sedan tidigare att Victor Steffen var konstnärligt lagd. Flera personer har vittnat om att han på lediga stunder gärna målade och spelade musik. Vi har också stött på en och annan målning från hans pensel under våra efterforskningar.
Nyligen hade vi den stora glädjen att få intervjua en av Victor Steffens döttrar – Agneta. Från henne har vi fina historier om livet i Lia, men vi fick också i mötet med henne en fördjupad kännedom om Victor Steffens kreativa skapande.
Se på bilden här ovan på lilla Agneta, skapad i akvarell av pappa Victor någon gång på 1940-talet. Visst är den fin?
Victor Steffen skapade också sagoböcker till sina barn. Här är en bild från en sådan bok:
Barnbok till dottern Agneta, skapad av Victor Steffen. Bilderna i boken är gjorda i akvarell. Texten på sidan lyder: ”Och snart var han hemma, o troll o kossa o hund o katt, de blevo så glada, o jubla av skratt.” Bild: Dick Gillberg
Gillberg & Kvint 