Träd med mäktigt lövverk i Lia, vid promenadstigarna i närheten av det gamla sanatoriet. Bild: Dick Gillberg
Den 5 februari klockan 19 ska vi berätta om Fagereds sanatorium hos Okome föreläsningsförening och den 12 februari ska vi hålla föreläsning hos Falkenbergs föreläsningsförening på Stadsteatern i Falkenberg. Hoppas att vi ses vid något av tillfällena!
Fagereds sanatorium fungerade som länssanatorium. Det var alltså hallänningarnas sanatorium – oavsett om de bodde i Laholm och Kungsbacka eller någonstans där mittemellan. Vill du höra oss berätta om sanatoriet hos din förening? Hör av dig! Vi nås på rebecka(at)gillbergkvint.se och dick(at)gillbergkvint.se.
Personalbostad vid Fagereds sanatorium en vinterdag. Bild: Anita Anderssons bildsamling
En av de saker som är spännande med att göra research om Fagereds sanatorium är att historien i stora delar inte är berättad. Det finns en hel del att läsa om Liahemmet i lokalt utgiven litteratur, men 1910-talet, 1920-talet och de närmast därpå följande decennierna är inte behandlat i varken artiklar eller böcker i någon vidare omfattning – åtminstone inte vad vi kunnat upptäcka.
Det finns så mycket att berätta om sanatoriet och vi hittar nya spår att följa mest hela tiden. Tiden ja, det är den som ska till för att det ska bli något.
Det här året har vi bland annat upptäckt att en av våra släktingar var på Fagereds sanatorium långt tidigare än vi förut har förstått. Vi har bland annat fått intervjua personer som arbetat på sanatoriet, och ett par av överläkarens Victor Steffens döttrar. Regionarkivet har varit till otrolig hjälp och därtill har vi ägnat lite för mycket tid åt Svenska Tidningar – Kungliga Bibliotekets fantastiska söktjänst som är lite av ett kaninhål.
Stort tack till alla som bidrar och hjälper!
I november föreläste vi på Varbergs Teater, hos Varbergs Föreläsningsförening. Bild: Dick Gillberg
Syftet med alltihop är så klart inte bara att stilla den egna nyfikenheten utan också att dela med sig av det vi lyckas ta reda på. Flera föreläsningar har det blivit under året, och det är vi väldigt glada för.
I oktober berättade vi om sanatoriet hos Hembygdsföreningen Gamla Varberg. Bild: Dick GillbergI början av november berättade vi om vår research på Arkivens dag, på arkivet på fästningen i Varberg. Bild: Dick Gillberg
Fler föreläsningar är inbokade – den 5 och 12 februari 2025 ska vi berätta om sanatoriet igen, i ord och bild. Mer information om tid och plats kommer. Hoppas att vi ses då.
Dagens Nyheter 17 mars 1906, från Svenska Tidningar.
Blodstörtning: ”Häftig blödning från andningsorganen, främst lungorna” berättar Svensk ordbok.
Det finns gott om blodstörtningar i dagspressen när lungtuberkulosen härjade som värst. Vi hittar dem lätt genom Kungliga Bibliotekets utmärkta söktjänst Svenska Tidningar.
Som den här ovan. Ett sjukdomsfall i vimlet på gatan mitt i Stockholm en tidig vårdag 1906. Tidens press namngav den insjuknade kvinnan.
En tragedi i sena februari rapporterar bland andra Vårt Land om den 23 februari – även detta 1906. Det som berättas är en historia som kunde vara uppdiktad i någon sorglig saga av H C Andersen, eller kanske Charles Dickens eller Selma Lagerlöf. Men den är rapporterad i pressen och vi får tro att händelsen verkligen inträffat, i Norrköping en natt i februari.
Ny Tid 23 februari 1906, från Svenska Tidningar.
Den femårige pojken låg i sängen vid sin mor då grannkvinnan och andra tillskyndande fann honom. Modern var död. Någon tid – det framgår inte hur lång tid – innan hade hon drabbats av blodstörtning och tvingats till sängläge.
Det här är bara några exempel på rapportering i det tidiga 1900-talets press. Tuberkulosen skördade många offer och 1906 var utbyggnaden av stora offentliga sanatorier för alla medborgare bara i sin linda.
Fagereds sanatorium var i drift 1914 – 1965. I dag används anläggningen som hotell. Bild: Dick Gillberg
Vi har glädjen att i ord och bild få berätta om Fagereds sanatorium vid tre tillfällen i höst. Det blir föreläsningar med ganska olika inriktning.
Torsdag 31 oktober klockan 19.00, Folkets hus på Magasinsgatan 15 i Varberg, Hembygdsföreningen Gamla Varberg – föreläsning med fokus på kopplingar mellan sanatoriet och Varberg.
Lördag 9 november – tid meddelas senare – Arkivens dag, arkivet i Karl XI:s stall på Varbergs fästning – föreläsning med inriktning mot själva researchen. Vi berättar om hur vi gjort efterforskningarna om sanatoriet.
Måndag 11 november klockan 19.00, Varbergs Teater, Varbergs Föreläsningsförening – föreläsning med fokus på kulturlivet på sanatoriet och en del om den romantiska föreställning som fanns om tuberkulos förr. https://secure.tickster.com/sv/908m8xulumz6cx6/selectevent
Brev från J Dahlanders Tapetfabriksaktiebolag till arkitekt Lange i februari 1914. Brevet finns på Regionarkivet i Halmstad. Bild: Dick Gillberg
Vi har varit i Regionarkivet igen. Här i Halland ligger det i Halmstad. Under sjukhuset. Denna varma sommardag var det svalt att komma dit ner. Där står hylla efter hylla med arkivhandlingar. Någon gång räknade vi ut att det finns drygt 25 hyllmeter med material från Fagereds sanatorium i arkivet.
Man kan simma i materialet, dyka och djupdyka. Vi försöker föra logg över vilka vägar vi undersökt, vilka vi känner till men ännu inte har undersökt, och vad som eventuellt finns att hitta i övrigt. Det gör arbetet hanterbart.
Vi har en förteckning över vad som finns i Fageredsarkivet. Den är till stor hjälp. Att man vill titta i årsredovisningar och listor över inlagda patienter är självklart. Men man kan också öppna en kartong lite på måfå och det gjorde vi i dag.
I den fann vi korrespondens rörande sanatoriets första möblemang och utrustning. Sängar, sänglinne, handdukar och porslin behövde köpas in och företag från skilda orter skickade information till arkitekt Rudolf Lange och hans medarbetare om vad man hade att erbjuda.
Den här korrespondensen är knappast något vi ser som absolut nödvändigt att djupdyka i här och nu – men visst är det kul att få se hur vacker korrespondensen var. Excell – nix. Inte 1914. Här är det sirliga brevhuvud som gäller.
Eller vad sägs om skrivelsen från tapetfabriken i Göteborg här ovan? Visst är den tjusig? Markiser och rullgardiner verkar vara inköpta.
Eller vad sägs om Göteborgs Porslinsfabriks brevhuvud här nedan? Inte så pjåkigt det heller.
Brev från Göteborgs Porslinsfabrik till arkitekt Rudolf Lange i februari 1914. Brevet finns på Regionarkivet i Halmstad. Bild: Dick Gillberg
Sommarvägarna har tagit oss till Dalsland, närmare bestämt den lilla pärlan Dals Rostock. Dals Rostock har fungerat som kurort och vi fick oss en riktig kur vid besöket i form av inspiration från böcker i ortens antikvariat, blommor i örtagården och besök i Kerstins Ateljé. Men anledningen till vårt besök var också att det här funnits ett sanatorium – Kroppefjälls sanatorium. Sanatoriet invigdes i april 1911 och var i bruk som sanatorium fram till 1960. I dag finns bland annat ett bed & breakfast på det gamla sjukhusområdet.
Vår tanke var så klart att gå runt och titta på den gamla anläggningen. Men vädret ville annorlunda. Vi skyr inte regn, men just den här dagen stod himlens portar öppna så promenaden fick anstå.
Det som är lite spännande med Kroppefjälls sanatorium i relation till Fagereds sanatorium är att det byggdes enligt en helt annan princip. I Lia, Fagered, finns en sjukhusbyggnad – och utöver den en del personal- och servicebyggnader. På Kroppefjäll finns en centralbyggnad – och utöver den småstugor för omkring tio till sexton patienter var. Alltså en helt annan modell än i Fagered där alla patienter vårdades på ett och samma ställe.
Kroppefjälls sanatorium 1922. Centralbyggnaden är den stora byggnaden till vänster i bild. Bild: Ur boken När livet tog en omväg – en bok om Kroppefjälls sanatorium.
Kerstin Ljungkvist, som driver Kerstins Ateljé, har tillsammans med Per-Olof Lampers skrivit boken När livet tog en omväg – en bok om Kroppefjälls sanatorium. Kerstin berättade för oss att man vid bygget av Kroppefjälls sanatorium hade en idé om att patienterna skulle trivas bättre om de vårdades i småstugor istället för på ett jättestort sjukhus.
Sol och havsbad, skyddat läge vid barrskog vid Skälderviken. Låter det härligt? En avkopplande sommarvistelse? Annonsen i Svenska Dagbladet den 30 april 1922 bjuder dessutom härlig sandstrand, vid vilohemmet i Vejbystrand. För den som inte är lungsjuk. Den som är det får söka sig annanstans, för här är den inte välkommen.
Gamla tidningar kan berätta hur det var förr. Inte bara om politik, ekonomi, olyckor och krig utan även om vardagslivet. Och tuberkulosen förekommer ganska flitigt i spalterna, på olika sätt.
I Svenska Dagbladet den 8 november 1919 annonserar ”Lungsjuk” under rubriken ”Barmhärtiga människor” så här: ”En lungsjuk man som varit sjuk i 1 1/2 år och oförmögen till arbete samt har tre minderåriga barn frågar om någon bättre lottad person vill ge honom lite hjälp.” Vi undrar hur det gick för honom, och hans barn.
Och 19 januari 1920 i samma tidning hittar vi återigen en semestervistelse där lungsjuka inte är välkomna.
Bild: SvD 17 januari 1920
De lungsjuka var inte välkomna. Anledningen? Rimligtvis rädslan för smitta.
Men hur var det på sanatorierna? Var de vårdanställda eller deras anhöriga rädda att bli smittade? Enligt dem vi pratat med var man inte det. Vi gissar att de helt enkelt hade större kunskap om sjukdomen och hur man kunde skydda sig mot att bli smittad – och att det gjorde att de inte behövde vara rädda.
Agneta med porträttet som hennes pappa Victor Steffen gjorde av henne. Bild: Dick Gillberg
Victor Steffen tjänstgjorde som läkare på Fagereds sanatorium från 1920-talets mitt till slutet av 1950-talet då han gick i pension. Som överläkare styrde han över vården på sanatoriet, men han var också flitigt engagerad i föreläsningar, filmförevisningar, besök av teatersällskap – sådant som arrangerades för att sprida trivsel på anläggningen.
Vi vet sedan tidigare att Victor Steffen var konstnärligt lagd. Flera personer har vittnat om att han på lediga stunder gärna målade och spelade musik. Vi har också stött på en och annan målning från hans pensel under våra efterforskningar.
Nyligen hade vi den stora glädjen att få intervjua en av Victor Steffens döttrar – Agneta. Från henne har vi fina historier om livet i Lia, men vi fick också i mötet med henne en fördjupad kännedom om Victor Steffens kreativa skapande.
Se på bilden här ovan på lilla Agneta, skapad i akvarell av pappa Victor någon gång på 1940-talet. Visst är den fin?
Victor Steffen skapade också sagoböcker till sina barn. Här är en bild från en sådan bok:
Barnbok till dottern Agneta, skapad av Victor Steffen. Bilderna i boken är gjorda i akvarell. Texten på sidan lyder: ”Och snart var han hemma, o troll o kossa o hund o katt, de blevo så glada, o jubla av skratt.” Bild: Dick Gillberg
Fagereds sanatorium ligger på en liten höjd i landskapet. Mellan landsvägen och den stora sanatoriebyggnaden ligger en grässlänt. Midsommarfirandet här på bilden har förmodligen tilldragit sig på den gräsmattan. Vilket år som fotografiet är ifrån vet vi inte exakt, men vår gissning är att bilden är tagen en midsommar under det tidiga 1940-talet. Om det enbart är patienter på bilden, eller både patienter och anställda vet vi inte heller.
Rebecka utanför Lia Hof en kväll i juni 2024. 85 år tidigare vårdades hennes släktingar här. Bild: Dick GillbergFöreläsning i hotellets frukostmatsal. Bild: Dick Gillberg
Ikväll har vi varit på Lia Hof – alltså gamla Liahemmet som ju är gamla Fagereds sanatorium, och hållit föreläsning om sanatoriet. Vi har varit här flera gånger under våra efterforskningar och nu var det kul att få komma tillbaka och inte bara ställa frågor utan faktiskt ha något att berätta.
Det finns otroligt mycket att förtälja om Fagereds sanatorium. I regionarkivet finns 25 hyllmeter med handlingar… Verksamheten var igång i drygt 50 år och det hann hända mycket med både vården och patienternas situation under den tiden. Men föreläsningen som berättar om allt skulle bli olidligt lång. Det blir att göra ett urval som vi tror passar hos varje enskild publik.
I höst ska vi hålla fler föreläsningar och då kommer urvalet att bli lite annorlunda än det var ikväll.
Eftersom Rebecka har släktingar som vårdats här blir det också känslosamt att komma till Lia och prata och visa bilder. Det var ju här de var! I hopp om att bli friska. Men inte alltid med den utgången, tyvärr. Behandlingen fungerade för många, men inte för alla.
Gillberg & Kvint 