Gillberg & Kvint

Tusentals patienter vårdades på Fagereds sanatorium under den tid som verksamheten var igång. Patienternas svar på sanatoriekuren registrerades i journalerna. De omfattas av sekretess. Men 70 år efter att den sista journalanteckningen gjordes kan vi få titta i dem.

Vårt intresse att titta i journaler är dock begränsat. Vi är inte medicinhistoriker, utan intresserar oss mer för det vardagliga livet på sanatoriet, före feberkurvor och förekomst av bakterier.

Däremot vill vi gärna veta mer om hur våra släktingar mådde. Journalerna bör ge svar. Om vi hittar dem. Vi går bet på E:s och K:s journaler. De finns inte att hitta där de rimligtvis borde kunna finnas – på Regionarkivet i Halmstad. När sanatoriet lades ner och verksamheten flyttades till lungkliniken i Halmstad i mitten av 1960-talet kasserades många gamla journaler. Därför är det skralt med journaler i arkivhyllan.

A:s journal verkar ha gått samma öde till mötes. Den hörde till de inaktuella det år flytten gjordes, och allt tyder på att den kasserades.

Och där fastnade vi. Inga journaler. Vi hade nått vägs ände. Men kanske inte…

Visst hade A vårdats också på Spenshults jubileumssanatorium? Ja, det vet vi säkert. Och gamla fotografier säger oss att också E vårdades där. Kanske finns journalerna från Spenshult hos Regionarkivet i Halmstad?

Men nej. Inga journaler efter A eller E i den hyllan heller.

Men spåren tog inte slut med det. A vårdades också på Hessleby jubileumssanatorium i Småland. Kan hans journal därifrån finnas hos Riksarkivet i Vadstena?

Ja, i Vadstena får vi napp. A:s journal från Hessleby finns där. Och inte nog med det – där finns också journalen från Spenshult. Vi förstår det som att journalerna från Spenshult fördes till Hessleby när Spenshult lades ner.

Den som söker gamla journaler bör alltså inte ge upp hoppet även om de första svaren är nedslående. Kanske har också dina släktingar vårdats på flera sanatorier? Med lite tur kanske du kan finna dem, även om fyndet inte görs på det arkiv du först förväntade dig.

Demonstranterna säger ”välkommen härliga vår” och ”OBS! Klövra ej i dagrummet”. Vårflickorna i vita klänningar bär på korgar och i bakgrunden ser vi sanatoriebyggnaden. Flera fönster står öppna. I mitten står ett fönster på vid gavel och där innanför skymtar vi en patient eller anställd som kikar ut.

Fotografiet är från åren runt 1940 och motivet kommer från Fagereds sanatorium – Hallands läns sanatorium.

”Välkommen härliga vår” är ett budskap som vi lätt förstår så här vid månadsskiftet april – maj. Men detta med att vi inte ska klövra i dagrummet? Vad menas? Jo, klövra, förstår vi – det är att umgås med det motsatta könet. Stillsamt och helt oskyldigt eller ett riktigt hångel – efter vad vi förstår är ordets betydelse ganska vid.

Klövra är inget allmänt gammalt ord vilket som helst. Nej, det är sanatorieslang. Man klövrade inte vid dansbanorna förr i tiden. Klövra, det var något som utspelade sig på sanatorierna. Och kanske alltså också i dagrummen, får vi förstå. Men nu ska det vara slut med det. Klövra inte i dagrummet! Kom ihåg det!