En solig dag i grönskan vid Fagereds sanatorium, någon gång under 1930- eller 1940-talet. Solstrålarna strilar ner genom lövverket. Vilka männen på bilden är vet vi inte. Men vi gissar att de är ute på en promenad. Kanske ordinerad av doktorn. Så hittar de stenen – precis lagom hög att sitta på. Ska vi ta en bild? Det klart. De sätter sig. Tittar in i kameran. Fotografen knäpper av bilden. Vi hittar dem i ett fotoalbum.
Det är väl ingen som blir smittad av tuberkulos i Sverige i dag? Sjukdomen är utrotad här? Det stämmer inte riktigt. Sveriges Radio rapporterar i dag om misstänkt fall av TBC på rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Smittspårning pågår.
https://sverigesradio.se/artikel/misstanker-ett-till-tbc-fall-ser-det-som-allvarligt
Mitt i skogen, på en höjd, ligger Fagereds gamla sanatorium. Hit reste kvinnor, män och barn i hopp om att vinna hälsan åter. Med frisk luft, bra kost och vila skulle tuberkulosen fördrivas. För många blev vistelserna på sanatoriet tröstlösa. Inskrivning följdes av utskrivning, för att sedan följas av ännu en inskrivning. Många återkom både tre och fem och sju gånger till sanatoriet. En del tillfrisknade faktiskt, och kunde fortsätta sina liv – om än märkta av sjukdomen. Andra dog.
Tuberkulos var en folksjukdom och många av oss som lever i dag bär berättelser om tuberkulos – om släktingar vars hela barndom eller ungdomsår försvann i oändliga sanatorievistelser, om släktingar som dog, om släktingar som överlevde.
Men hur var livet här? Vad gjorde patienterna om dagarna? Och varför byggdes sanatoriet just här? Det håller vi på att undersöka. Har du vistats på sanatoriet eller vårdades någon av dina släktingar här? Hör av dig, vi vill gärna ta del av din berättelse.
Gillberg & Kvint 