I början av den här månaden hade vi glädjen att få berätta om Fagereds sanatorium för en publik i Adas hus i Källsjö, som ligger helt nära Fagered. Det här var en föreläsning på sanatoriets hemmaplan. Bland åhörarna fanns personer som arbetat i huset under den tid som det användes som sjukhus för långvård och psykiatriska sjukdomar – alltså årtiondena efter att sanatoriet stängde verksamheten. Så fint att få ta del av deras berättelser.
Initierad publik i Källsjö. Bild: Dick Gillberg
Det här var den första av flera inplanerade föreläsningar. Nästa blir på ett föreningsmöte i Folkets hus i Varberg i april. Det blir en lite annan föreläsning där än den vi höll i Källsjö eftersom vi vill anpassa föreläsningen efter publiken. Vill du eller din förening ta del av berättelsen om Fagereds sanatorium och den stora kampen mot lungtuberkulosen? Välkommen att kontakta oss.
Interiör av köket på Fagereds sanatorium. Fotot är från 1920-talet och det kan ha varit läkaren Victor Steffen som höll i kameran. Han kom till sanatoriet 1927 så bilden bör i så fall vara från slutet av årtiondet. Bild: Hallands Kulturhistoriska Museum
Sanatoriekuren påbjuder mat i mängder. Sålunda: Ska det ätas frukost? Servera middag. Vad menas? Jo – den som studerar menyn på Fagereds sanatorium finner att snart sagt varje mål mat påminner om en rejäl middag.
Två frukostar serverades, den första vid klockan 08.00 och den andra vid 09.30.
Frukost – i årsberättelsen tolkar vi detta som andrafrukosten, men vi vet inte säkert – kunde under åren 1914 – 1916 innebära:
Måndag: Stekt sill med gräddsås och potatis samt medvurst
Tisdag: Pytt i panna
Onsdag: Sill och potatis med löksås samt kalla köttbullar
Torsdag: Lappskojs
Ja ni förstår konceptet…
Och middagen – serverad vid 13.30 – bestod av:
Måndag: Färsk oxbringa med pepparrotssås samt rabarbersoppa med skorpor
Tisdag: Rimmad kalvbringa med potatispuré samt vitkålssoppa
Onsdag: Kallops med rödbetor och filmjölk
Torsdag: Ärtor med fläsk, pannkakor med sylt. Så klart.
Kvällsmat serverades också – både mat och dessert. På menyn hittar vi rätter som stekt vittling och choklad, berlinerkorv och risgrynsgröt, mervurst, pressylta och löksill samt te och kall fläskkarré med lingon och potatisgrynsgröt.
De rikliga serveringarna var en del av kuren. Patienternas vikt följdes noga av läkarna och sjuksköterskorna och i årsberättelserna kan vi se resultatet av vården – hur många patienter som gått upp respektive ner i vikt. Och just de här åren ökade kroppsvikten hos 242 patienter. Hos 35 patienter minskade kroppsvikten under vistelsen på sanatoriet och i tre fall förblev vikten oförändrad.
Vi snickrar på ett föredrag. Vi ska berätta om Fagereds sanatorium i ord och bild, men de som arbetade och vårdades där under de första decennierna är borta sedan länge. Vi kan inte fråga dem hur tillvaron där var. Det som däremot finns är journaler, fotografier, inskrivningslistor och årsberättelser. Vi har varit i Region Hallands arkiv i Halmstad och kopiatorn har fått gå varm. Nu är det bara att plöja alla papper och sortera bland viktigt och mindre viktigt. Det finns så mycket att berätta!
Luciatåg på Fagereds sanatorium 1931. Bild: Privat
Vi bläddrar i ett av de gamla fotoalbumen. Vi tror att det tillhört släktingen E som avled i tuberkulos 1941, 34 år gammal. I alla fall är det hennes bilder vi ser, från hennes tid på sanatoriet.
Någon vägledning har inte lämnats oss. Det är bilder från sommarhalvår och vinterhalvår, men det står inget om vilka som förekommer på bilderna. Sol och snö, värme och kyla, varma och svala kläder – och plötsligt; på ett uppslag möts vi av detta fotografi, från ett Luciafirande. Vi vet inte säkert om det är patienter eller personal eller både och i detta Luciatåg med tärnor och en tomte, men utifrån vår övriga research kan vi föreställa oss att det huvudsakligen är patienter som hittat på detta för att ha något att ägna sig åt. Och det klart man vill fira Lucia, även om man är inlagd på sanatorium!
Vi pillar ut bilden från sidan i albumet. Försiktigt, försiktigt… Kan det vara så väl att E antecknat något?
Ja! Det har hon! Så här ser det ut på baksidan av fotografiet:
”Minne från Lucia-dagen Den 13 Dec. 1931. Fagereds Sanatorium.” Bild: Privat
Det blir som en hälsning från E till oss här i dag. Värme. Tacksamhet.
Tack E för att du meddelade dig på detta vis.
Så får vi fira Lucia även i år, med tärnor och tomte och ljus i adventstid.
Trädet vid en av sanatoriets promenadstigar har rötter som söker sig ner i marken, och en trädkrona som sträcker sig upp mot himlen. Bild: Dick Gillberg
”Vidare bliver en liten anstalts uppfostrande betydelse ganska tvivelaktig; den kan åtminstone icke jämföras med den, som utgår från de stora sanatorierna, där sjukhushygienen är mönstergill, och därifrån de hemvändande patienterna, efter att hava tillgodogjort sig verkliga hygieniska lärdomar, för sin omgivning verka långt mer hygieniskt uppfostrande än både hälsovårdsnämnds och läkares föreskrift.”
Ja, vilken typ av tuberkulosvård skulle inrättas i Halland? Skulle man bygga mindre vårdenheter eller samla vården till ett stort sanatorium? Landstingets tillsatta kommitté hade att utreda den saken och vad det arbetet resulterade i kan förstås av kommitténs utlåtande här ovan. Ett stort sanatorium var att föredra.
Små enheter nära hemmet skulle riskera många besök från anhöriga, och sådana skulle störa vården, resonerade kommittén.
Kommittén framhöll värdet av ordning och disciplin, och effektiviteten och den goda hushållningen som kunde uppnås på en stor anläggning. Bland annat skulle kosten kunna varieras mer, till en lägre kostnad, i stordrift, sa kommittén.
Vi får förstå det som att de utskrivna patienterna hade uppgiften, eller tog på sig uppgiften, att sprida kunskap om sjukdomen och hur den spreds.
Kommitténs rekommendation följdes och byggnaden står kvar än i dag, i Lia, Fagered, Halland.
Gillberg & Kvint 