Fagereds sanatorium ligger på en liten höjd i landskapet. Mellan landsvägen och den stora sanatoriebyggnaden ligger en grässlänt. Midsommarfirandet här på bilden har förmodligen tilldragit sig på den gräsmattan. Vilket år som fotografiet är ifrån vet vi inte exakt, men vår gissning är att bilden är tagen en midsommar under det tidiga 1940-talet. Om det enbart är patienter på bilden, eller både patienter och anställda vet vi inte heller.
Ikväll har vi varit på Lia Hof – alltså gamla Liahemmet som ju är gamla Fagereds sanatorium, och hållit föreläsning om sanatoriet. Vi har varit här flera gånger under våra efterforskningar och nu var det kul att få komma tillbaka och inte bara ställa frågor utan faktiskt ha något att berätta.
Det finns otroligt mycket att förtälja om Fagereds sanatorium. I regionarkivet finns 25 hyllmeter med handlingar… Verksamheten var igång i drygt 50 år och det hann hända mycket med både vården och patienternas situation under den tiden. Men föreläsningen som berättar om allt skulle bli olidligt lång. Det blir att göra ett urval som vi tror passar hos varje enskild publik.
I höst ska vi hålla fler föreläsningar och då kommer urvalet att bli lite annorlunda än det var ikväll.
Eftersom Rebecka har släktingar som vårdats här blir det också känslosamt att komma till Lia och prata och visa bilder. Det var ju här de var! I hopp om att bli friska. Men inte alltid med den utgången, tyvärr. Behandlingen fungerade för många, men inte för alla.
Vad har vi här? Fanor och plakat och ett långt demonstrationståg? En man spelar dragspel och en annan är beredd att ta upp fiolen. Några personer ser på tåget när det passerar. En man tittar ner på ståhejet från ett öppet fönster. Tre flickor står tillsammans på gräsmattan.
Platsen är Fagereds sanatorium och fotografiet är troligtvis från något av åren runt 1940. Trädets kvistar saknar ännu löv. Det här är en av bilderna i en serie om flera, och tack vare inspel från Fageredsbor vet vi att det här är bilder från ett Valborgsfirande. På ett av de andra fotografierna syns unga kvinnor i vita klänningar – så kallade vårflickor.
Det hela har formen av en demonstration, men är den allvarligt menad? Plakaten bär budskap om att patienterna ska tillåtas vara uppe längre om sommarkvällarna . Ett plakat säger att man inte ska klövra (hångla) i dagrummet. ”Välkommen härliga vår!”, säger ett tredje.
Ordningsregler på sanatoriet, var en av alla de saker som vi inte tog upp under vår senaste föreläsning i ämnet Fagereds sanatorium och den stora striden mot lungsoten. För det finns ju så mycket att berätta! Ja, i veckan höll vi föreläsning hos Föreningen Varbergs Museum och mötte en intresserad publik. Flera bland åhörarna hade koppling till anläggningen på ett eller annat sätt.
Men ordningsreglerna var det ja. De är flera och kommuniceras bland annat i sanatoriets första årsredovisning. Den första paragrafen säger att man som patient ska följa de föreskrifter som ges av läkare, husmor och sköterskor. Paragraf 2: ”Patient skall gå till sängs och stiga upp på fastställd tid, punktligt infinna sig till måltiderna samt på föreskriven tid intaga anvisad plats å ligghallen och där kvarbliva den bestämda tiden. Promenader få endast företagas efter läkarens ordination och inom det område som av honom anvisas. Endast efter medgivande av läkaren må patient avlägsna sig utom sjukhusets område.”
Reglerna förbjuder också hurrarop och visslingar i sovrummen, liksom sång och musik. Snus och tobak får inte brukas, om inte läkaren ger tillåtelse till det. Kortspel och spel om pengar är också förbjudet.
Den sista paragrafen lyder: ”Anser sig patient hava skäl till klagomål anmäles sådant hos läkaren eller direktionen.”
Sanatoriekuren påbjuder mat i mängder. Sålunda: Ska det ätas frukost? Servera middag. Vad menas? Jo – den som studerar menyn på Fagereds sanatorium finner att snart sagt varje mål mat påminner om en rejäl middag.
Två frukostar serverades, den första vid klockan 08.00 och den andra vid 09.30.
Frukost – i årsberättelsen tolkar vi detta som andrafrukosten, men vi vet inte säkert – kunde under åren 1914 – 1916 innebära:
Måndag: Stekt sill med gräddsås och potatis samt medvurst
Tisdag: Pytt i panna
Onsdag: Sill och potatis med löksås samt kalla köttbullar
Torsdag: Lappskojs
Ja ni förstår konceptet…
Och middagen – serverad vid 13.30 – bestod av:
Måndag: Färsk oxbringa med pepparrotssås samt rabarbersoppa med skorpor
Tisdag: Rimmad kalvbringa med potatispuré samt vitkålssoppa
Onsdag: Kallops med rödbetor och filmjölk
Torsdag: Ärtor med fläsk, pannkakor med sylt. Så klart.
Kvällsmat serverades också – både mat och dessert. På menyn hittar vi rätter som stekt vittling och choklad, berlinerkorv och risgrynsgröt, mervurst, pressylta och löksill samt te och kall fläskkarré med lingon och potatisgrynsgröt.
De rikliga serveringarna var en del av kuren. Patienternas vikt följdes noga av läkarna och sjuksköterskorna och i årsberättelserna kan vi se resultatet av vården – hur många patienter som gått upp respektive ner i vikt. Och just de här åren ökade kroppsvikten hos 242 patienter. Hos 35 patienter minskade kroppsvikten under vistelsen på sanatoriet och i tre fall förblev vikten oförändrad.
Julkommittén 1941 står det textat på fotografiet. I det här fallet får vi förstå det som att någon eller några av patienternas föreningar på Fagereds sanatorium skapat just en julkommitté. Om det planeras julfirande, eller är annat i görningen låter vi vara osagt. Tre kvinnor och fyra män deltar i mötet. Vi ser lockat hår, kavajer, slips och väst, och på bordet ett bläckhorn och en skrivmaskin. Alla ser ut att ha rediga skor på fötterna. Inga inneskor eller tofflor.
Patientföreningarna fanns med redan från sanatoriets första år i drift. Stadgarna till Fagereds Kvinnliga Patienters Hallförening antogs vid ett möte den 6 november 1918, alltså bara några år efter att sanatoriet öppnat 1914. Föreningens syfte var att låta medlemmarna läsa de tidningar som föreningen prenumererade på – gissningsvis ett billigt nöje för patienterna. Hallföreningen Kamraterna, för de manliga patienterna, hade liknande verksamhet.
Länge fanns en kvinnlig och en manlig förening. Inte så konstigt. Vården var uppdelad i kvinnlig och manlig avdelning. Kvinnornas förening prenumererade tidningar fanns att tillgå på den kvinnliga sidan, männens på den manliga.
Exakt hur många föreningar som verkat vid sanatoriet är lite oklart. Men vi vet genom besök vid regionens arkiv i Halmstad att de kvinnliga och manliga hallföreningarna, föreningen Nöje och Trevnad samt Fagereds Patienters Understödsförening gick samman till en enda förening vid nyåret 1942 – 1943. Mötesprotokollen låter oss förstå att medlemmarna tyckte det var bäst och enklast så.
Att tillbringa julen på sanatoriet kan ju knappast ha varit vad man önskade som vare sig yngre eller äldre patient. Men gemenskapen med de andra patienterna kanske ändå gav något slags tröst.
Vi bläddrar i ett av de gamla fotoalbumen. Vi tror att det tillhört släktingen E som avled i tuberkulos 1941, 34 år gammal. I alla fall är det hennes bilder vi ser, från hennes tid på sanatoriet.
Någon vägledning har inte lämnats oss. Det är bilder från sommarhalvår och vinterhalvår, men det står inget om vilka som förekommer på bilderna. Sol och snö, värme och kyla, varma och svala kläder – och plötsligt; på ett uppslag möts vi av detta fotografi, från ett Luciafirande. Vi vet inte säkert om det är patienter eller personal eller både och i detta Luciatåg med tärnor och en tomte, men utifrån vår övriga research kan vi föreställa oss att det huvudsakligen är patienter som hittat på detta för att ha något att ägna sig åt. Och det klart man vill fira Lucia, även om man är inlagd på sanatorium!
Vi pillar ut bilden från sidan i albumet. Försiktigt, försiktigt… Kan det vara så väl att E antecknat något?
Ja! Det har hon! Så här ser det ut på baksidan av fotografiet:
Det blir som en hälsning från E till oss här i dag. Värme. Tacksamhet.
Tack E för att du meddelade dig på detta vis.
Så får vi fira Lucia även i år, med tärnor och tomte och ljus i adventstid.
Fagereds sanatorium var just ett sanatorium fram till 1960-talet. När lungkliniken vid länssjukhuset i Halmstad öppnade den 8 februari 1965 flyttades tuberkulosvården över dit, i den mån den behövdes. Vid den tiden fanns effektiva mediciner som gjorde sanatorievården överflödig.
Det gamla sanatoriet i Lia, Fagered, omvandlades till Liahemmet med vårdinrättningar för psykiatrin och långvården; Liahemmets psykiatriska avdelning och Liahemmets somatiska avdelning.
Den 31 december 1995 var sjukvårdsepoken över. Liahemmet stängdes och landstinget sökte en köpare av anläggningen. Det tog sin tid, men i november 1996 kunde landstinget presentera den nye ägaren – stiftelsen European Institute of Health and Education. Bakom stiftelsen stod Sjundedagsadventisterna. Stiftelsen bedrev undervisning på anläggningen.
Anläggningen har därefter haft ett flertal ägare och verksamheter, och fungerat som vandrarhem, hotell och flyktingboende. I dag används huset som hotell under namnet Liahof.
Gran, tall, ek, björk och bok bär fortfarande de flesta av sina löv. Men hösten har kommit till Halland och marken i Lia, Fagered växlar sakta färg från grönt till brunt, gult och rött.
Vi är på upptäcktsfärd vid det gamla sanatoriet. Vi vill finna de promenadstigar som vi läst om i sanatoriets årsberättelser. I direkt anslutning till huvudbyggnaden finns ett par asfaltsbelagda gångar. Den ena leder fram till det som i dag är en liten lekplats. Den andra leder upp till en platå. Ingen är speciellt lång. Det här är inte de omskrivna stigarna.
Men i skogen bakom den gamla sanatoriebyggnaden finner vi vad som rimligtvis måste vara rester av de gamla stigarna. På något ställe finner vi en terrassering. Ja, det här är anlagt, byggt, skapat av människan.
Här ordinerades patienterna promenader, i den mån läkaren fann det lämpligt. De som vårdades på sanatoriet var mycket sjuka, och vi ska nog inte föreställa oss några raska power walks. Snarare långsamma, steg för steg, sakta, med tunga andetag. Vi drar ner den friska skogsluften i lungorna.
Vi ser oss om. Kan vi finna platsen där det här fotografiet togs?
Det ska vara en sten och en slänt. Kanske stenen där borta? Om man tittar från andra sidan? Nej, vi finner den inte i dag.
Tåget stannade nere vid stationen i Lia. Nu var det att ta sig upp mot sanatoriet. Det ligger på en höjd. Det är drygt 800 meter att gå. Luften är fuktig. Ska det här hjälpa?
På Fagereds sanatorium vårdades i första hand patienter från Halland. Från öppningen sensommaren 1914 till den 1 januari 1916 hade hela 453 ansökningar om vårdplats kommit in. Häften av de sökande (48 procent) kom från städerna, hälften (52 procent) från landsbygden. Men alla fick inte plats. 383 patienter vårdades de första åren.
De som fick plats på sanatoriet kom från Halmstad, Falkenberg, Varberg, Laholm, Kungsbacka, Stafsinge, Tvååker, Ullared, Veinge, Kinnared, Onsala… Ja, patienterna kom från i stort sett samtliga orter i Halland.
Kvinnor vana vid kustens karga klippor och strändernas sanddynor, män från odlingslandskapets åkrar och beteshagar, barn från städernas gränder och torg – alla kom de hit till Fagered i hopp om att bli friska.
Gillberg & Kvint 