Fagereds sanatorium var i drift 1914 – 1965. I dag används anläggningen som hotell. Bild: Dick Gillberg
Vi har glädjen att i ord och bild få berätta om Fagereds sanatorium vid tre tillfällen i höst. Det blir föreläsningar med ganska olika inriktning.
Torsdag 31 oktober klockan 19.00, Folkets hus på Magasinsgatan 15 i Varberg, Hembygdsföreningen Gamla Varberg – föreläsning med fokus på kopplingar mellan sanatoriet och Varberg.
Lördag 9 november – tid meddelas senare – Arkivens dag, arkivet i Karl XI:s stall på Varbergs fästning – föreläsning med inriktning mot själva researchen. Vi berättar om hur vi gjort efterforskningarna om sanatoriet.
Måndag 11 november klockan 19.00, Varbergs Teater, Varbergs Föreläsningsförening – föreläsning med fokus på kulturlivet på sanatoriet och en del om den romantiska föreställning som fanns om tuberkulos förr. https://secure.tickster.com/sv/908m8xulumz6cx6/selectevent
Brev från J Dahlanders Tapetfabriksaktiebolag till arkitekt Lange i februari 1914. Brevet finns på Regionarkivet i Halmstad. Bild: Dick Gillberg
Vi har varit i Regionarkivet igen. Här i Halland ligger det i Halmstad. Under sjukhuset. Denna varma sommardag var det svalt att komma dit ner. Där står hylla efter hylla med arkivhandlingar. Någon gång räknade vi ut att det finns drygt 25 hyllmeter med material från Fagereds sanatorium i arkivet.
Man kan simma i materialet, dyka och djupdyka. Vi försöker föra logg över vilka vägar vi undersökt, vilka vi känner till men ännu inte har undersökt, och vad som eventuellt finns att hitta i övrigt. Det gör arbetet hanterbart.
Vi har en förteckning över vad som finns i Fageredsarkivet. Den är till stor hjälp. Att man vill titta i årsredovisningar och listor över inlagda patienter är självklart. Men man kan också öppna en kartong lite på måfå och det gjorde vi i dag.
I den fann vi korrespondens rörande sanatoriets första möblemang och utrustning. Sängar, sänglinne, handdukar och porslin behövde köpas in och företag från skilda orter skickade information till arkitekt Rudolf Lange och hans medarbetare om vad man hade att erbjuda.
Den här korrespondensen är knappast något vi ser som absolut nödvändigt att djupdyka i här och nu – men visst är det kul att få se hur vacker korrespondensen var. Excell – nix. Inte 1914. Här är det sirliga brevhuvud som gäller.
Eller vad sägs om skrivelsen från tapetfabriken i Göteborg här ovan? Visst är den tjusig? Markiser och rullgardiner verkar vara inköpta.
Eller vad sägs om Göteborgs Porslinsfabriks brevhuvud här nedan? Inte så pjåkigt det heller.
Brev från Göteborgs Porslinsfabrik till arkitekt Rudolf Lange i februari 1914. Brevet finns på Regionarkivet i Halmstad. Bild: Dick Gillberg
Sommarvägarna har tagit oss till Dalsland, närmare bestämt den lilla pärlan Dals Rostock. Dals Rostock har fungerat som kurort och vi fick oss en riktig kur vid besöket i form av inspiration från böcker i ortens antikvariat, blommor i örtagården och besök i Kerstins Ateljé. Men anledningen till vårt besök var också att det här funnits ett sanatorium – Kroppefjälls sanatorium. Sanatoriet invigdes i april 1911 och var i bruk som sanatorium fram till 1960. I dag finns bland annat ett bed & breakfast på det gamla sjukhusområdet.
Vår tanke var så klart att gå runt och titta på den gamla anläggningen. Men vädret ville annorlunda. Vi skyr inte regn, men just den här dagen stod himlens portar öppna så promenaden fick anstå.
Det som är lite spännande med Kroppefjälls sanatorium i relation till Fagereds sanatorium är att det byggdes enligt en helt annan princip. I Lia, Fagered, finns en sjukhusbyggnad – och utöver den en del personal- och servicebyggnader. På Kroppefjäll finns en centralbyggnad – och utöver den småstugor för omkring tio till sexton patienter var. Alltså en helt annan modell än i Fagered där alla patienter vårdades på ett och samma ställe.
Kroppefjälls sanatorium 1922. Centralbyggnaden är den stora byggnaden till vänster i bild. Bild: Ur boken När livet tog en omväg – en bok om Kroppefjälls sanatorium.
Kerstin Ljungkvist, som driver Kerstins Ateljé, har tillsammans med Per-Olof Lampers skrivit boken När livet tog en omväg – en bok om Kroppefjälls sanatorium. Kerstin berättade för oss att man vid bygget av Kroppefjälls sanatorium hade en idé om att patienterna skulle trivas bättre om de vårdades i småstugor istället för på ett jättestort sjukhus.
Sol och havsbad, skyddat läge vid barrskog vid Skälderviken. Låter det härligt? En avkopplande sommarvistelse? Annonsen i Svenska Dagbladet den 30 april 1922 bjuder dessutom härlig sandstrand, vid vilohemmet i Vejbystrand. För den som inte är lungsjuk. Den som är det får söka sig annanstans, för här är den inte välkommen.
Gamla tidningar kan berätta hur det var förr. Inte bara om politik, ekonomi, olyckor och krig utan även om vardagslivet. Och tuberkulosen förekommer ganska flitigt i spalterna, på olika sätt.
I Svenska Dagbladet den 8 november 1919 annonserar ”Lungsjuk” under rubriken ”Barmhärtiga människor” så här: ”En lungsjuk man som varit sjuk i 1 1/2 år och oförmögen till arbete samt har tre minderåriga barn frågar om någon bättre lottad person vill ge honom lite hjälp.” Vi undrar hur det gick för honom, och hans barn.
Och 19 januari 1920 i samma tidning hittar vi återigen en semestervistelse där lungsjuka inte är välkomna.
Bild: SvD 17 januari 1920
De lungsjuka var inte välkomna. Anledningen? Rimligtvis rädslan för smitta.
Men hur var det på sanatorierna? Var de vårdanställda eller deras anhöriga rädda att bli smittade? Enligt dem vi pratat med var man inte det. Vi gissar att de helt enkelt hade större kunskap om sjukdomen och hur man kunde skydda sig mot att bli smittad – och att det gjorde att de inte behövde vara rädda.
Fagereds sanatorium ligger på en liten höjd i landskapet. Mellan landsvägen och den stora sanatoriebyggnaden ligger en grässlänt. Midsommarfirandet här på bilden har förmodligen tilldragit sig på den gräsmattan. Vilket år som fotografiet är ifrån vet vi inte exakt, men vår gissning är att bilden är tagen en midsommar under det tidiga 1940-talet. Om det enbart är patienter på bilden, eller både patienter och anställda vet vi inte heller.
Rebecka utanför Lia Hof en kväll i juni 2024. 85 år tidigare vårdades hennes släktingar här. Bild: Dick GillbergFöreläsning i hotellets frukostmatsal. Bild: Dick Gillberg
Ikväll har vi varit på Lia Hof – alltså gamla Liahemmet som ju är gamla Fagereds sanatorium, och hållit föreläsning om sanatoriet. Vi har varit här flera gånger under våra efterforskningar och nu var det kul att få komma tillbaka och inte bara ställa frågor utan faktiskt ha något att berätta.
Det finns otroligt mycket att förtälja om Fagereds sanatorium. I regionarkivet finns 25 hyllmeter med handlingar… Verksamheten var igång i drygt 50 år och det hann hända mycket med både vården och patienternas situation under den tiden. Men föreläsningen som berättar om allt skulle bli olidligt lång. Det blir att göra ett urval som vi tror passar hos varje enskild publik.
I höst ska vi hålla fler föreläsningar och då kommer urvalet att bli lite annorlunda än det var ikväll.
Eftersom Rebecka har släktingar som vårdats här blir det också känslosamt att komma till Lia och prata och visa bilder. Det var ju här de var! I hopp om att bli friska. Men inte alltid med den utgången, tyvärr. Behandlingen fungerade för många, men inte för alla.
Valborgsfirande vid Fagereds sanatorium. Anders Kvints bilder
Vad har vi här? Fanor och plakat och ett långt demonstrationståg? En man spelar dragspel och en annan är beredd att ta upp fiolen. Några personer ser på tåget när det passerar. En man tittar ner på ståhejet från ett öppet fönster. Tre flickor står tillsammans på gräsmattan.
Platsen är Fagereds sanatorium och fotografiet är troligtvis från något av åren runt 1940. Trädets kvistar saknar ännu löv. Det här är en av bilderna i en serie om flera, och tack vare inspel från Fageredsbor vet vi att det här är bilder från ett Valborgsfirande. På ett av de andra fotografierna syns unga kvinnor i vita klänningar – så kallade vårflickor.
Det hela har formen av en demonstration, men är den allvarligt menad? Plakaten bär budskap om att patienterna ska tillåtas vara uppe längre om sommarkvällarna . Ett plakat säger att man inte ska klövra (hångla) i dagrummet. ”Välkommen härliga vår!”, säger ett tredje.
Alla patienter vid Fagereds sanatorium skulle följa sjukhusets regler. Bild: Dick Gillberg
Ordningsregler på sanatoriet, var en av alla de saker som vi inte tog upp under vår senaste föreläsning i ämnet Fagereds sanatorium och den stora striden mot lungsoten. För det finns ju så mycket att berätta! Ja, i veckan höll vi föreläsning hos Föreningen Varbergs Museum och mötte en intresserad publik. Flera bland åhörarna hade koppling till anläggningen på ett eller annat sätt.
Men ordningsreglerna var det ja. De är flera och kommuniceras bland annat i sanatoriets första årsredovisning. Den första paragrafen säger att man som patient ska följa de föreskrifter som ges av läkare, husmor och sköterskor. Paragraf 2: ”Patient skall gå till sängs och stiga upp på fastställd tid, punktligt infinna sig till måltiderna samt på föreskriven tid intaga anvisad plats å ligghallen och där kvarbliva den bestämda tiden. Promenader få endast företagas efter läkarens ordination och inom det område som av honom anvisas. Endast efter medgivande av läkaren må patient avlägsna sig utom sjukhusets område.”
Reglerna förbjuder också hurrarop och visslingar i sovrummen, liksom sång och musik. Snus och tobak får inte brukas, om inte läkaren ger tillåtelse till det. Kortspel och spel om pengar är också förbjudet.
Den sista paragrafen lyder: ”Anser sig patient hava skäl till klagomål anmäles sådant hos läkaren eller direktionen.”
Interiör av köket på Fagereds sanatorium. Fotot är från 1920-talet och det kan ha varit läkaren Victor Steffen som höll i kameran. Han kom till sanatoriet 1927 så bilden bör i så fall vara från slutet av årtiondet. Bild: Hallands Kulturhistoriska Museum
Sanatoriekuren påbjuder mat i mängder. Sålunda: Ska det ätas frukost? Servera middag. Vad menas? Jo – den som studerar menyn på Fagereds sanatorium finner att snart sagt varje mål mat påminner om en rejäl middag.
Två frukostar serverades, den första vid klockan 08.00 och den andra vid 09.30.
Frukost – i årsberättelsen tolkar vi detta som andrafrukosten, men vi vet inte säkert – kunde under åren 1914 – 1916 innebära:
Måndag: Stekt sill med gräddsås och potatis samt medvurst
Tisdag: Pytt i panna
Onsdag: Sill och potatis med löksås samt kalla köttbullar
Torsdag: Lappskojs
Ja ni förstår konceptet…
Och middagen – serverad vid 13.30 – bestod av:
Måndag: Färsk oxbringa med pepparrotssås samt rabarbersoppa med skorpor
Tisdag: Rimmad kalvbringa med potatispuré samt vitkålssoppa
Onsdag: Kallops med rödbetor och filmjölk
Torsdag: Ärtor med fläsk, pannkakor med sylt. Så klart.
Kvällsmat serverades också – både mat och dessert. På menyn hittar vi rätter som stekt vittling och choklad, berlinerkorv och risgrynsgröt, mervurst, pressylta och löksill samt te och kall fläskkarré med lingon och potatisgrynsgröt.
De rikliga serveringarna var en del av kuren. Patienternas vikt följdes noga av läkarna och sjuksköterskorna och i årsberättelserna kan vi se resultatet av vården – hur många patienter som gått upp respektive ner i vikt. Och just de här åren ökade kroppsvikten hos 242 patienter. Hos 35 patienter minskade kroppsvikten under vistelsen på sanatoriet och i tre fall förblev vikten oförändrad.
Julkommittén 1941 står det textat på fotografiet. I det här fallet får vi förstå det som att någon eller några av patienternas föreningar på Fagereds sanatorium skapat just en julkommitté. Om det planeras julfirande, eller är annat i görningen låter vi vara osagt. Tre kvinnor och fyra män deltar i mötet. Vi ser lockat hår, kavajer, slips och väst, och på bordet ett bläckhorn och en skrivmaskin. Alla ser ut att ha rediga skor på fötterna. Inga inneskor eller tofflor.
Patientföreningarna fanns med redan från sanatoriets första år i drift. Stadgarna till Fagereds Kvinnliga Patienters Hallförening antogs vid ett möte den 6 november 1918, alltså bara några år efter att sanatoriet öppnat 1914. Föreningens syfte var att låta medlemmarna läsa de tidningar som föreningen prenumererade på – gissningsvis ett billigt nöje för patienterna. Hallföreningen Kamraterna, för de manliga patienterna, hade liknande verksamhet.
Länge fanns en kvinnlig och en manlig förening. Inte så konstigt. Vården var uppdelad i kvinnlig och manlig avdelning. Kvinnornas förening prenumererade tidningar fanns att tillgå på den kvinnliga sidan, männens på den manliga.
Exakt hur många föreningar som verkat vid sanatoriet är lite oklart. Men vi vet genom besök vid regionens arkiv i Halmstad att de kvinnliga och manliga hallföreningarna, föreningen Nöje och Trevnad samt Fagereds Patienters Understödsförening gick samman till en enda förening vid nyåret 1942 – 1943. Mötesprotokollen låter oss förstå att medlemmarna tyckte det var bäst och enklast så.
Att tillbringa julen på sanatoriet kan ju knappast ha varit vad man önskade som vare sig yngre eller äldre patient. Men gemenskapen med de andra patienterna kanske ändå gav något slags tröst.
